Författare: Simona AhrnstedtTitel: Bara lite till
Förlag: Bokförlaget Forum
Genre: Romance
Länkar: Bokus | Adlibris | Goodreads
Simona Ahrnstedt är och förblir drottningen av svensk romance. Det är liksom inget att fundera på. Även om hon stadigt får konkurrenter (som min personliga favorit Heléne Holmström). Med det sagt föll denna småstadsromance lite platt för mig. Låt mig förklara:
Stella är en storstadskvinna som nyss blivit dumpad, hemlös och arbetslös. Hon är inte riktigt på humör, kan man säga och tar sitt pick och pack (alltså, typ två klädesplagg och sin älskade handväska och ett par sjukt snygga, men opraktiska skor) och drar till Laholm, där hennes morföräldrars stuga väntar på henne. Hon har inte varit där på sisådär tjugo år, men det kvittar, för det är bara ett pitstop innan den verkliga drömmen om designskola i New York tar fasta. Fast det kan ju förklara varför den nätta, mysiga stugan i hennes rosenskimrande minnen mest liknar ett ruckel i den nutida verkligheten.
Thor har kanske tidigare drömt om att resa och se världen, men faktum är att han är rätt nöjd med livet som ensamstående tonårspappa och ekobonde. Även om han inte alltid vet vad han sysslar med och hans små älsklingar har gått och fått attityd och han kanske är lite ensam, men i det stora hela känns livet bra.
För det första - det här är en mysig berättelse. Thor och Stella möts, erkänner sig olika, men attraherade av varandra. De tillsammans är vuxna, mogna och fina. De har fina konversationer, roligt tillsammans och heta sexakter som lämnar en andfådd. Boken tar också upp intressanta ämnen, som att vidga sina vyer, våga lita på varandra, att ta tag i sitt liv, vara nöjd med det man har, feminism och anti-feminism, smygrasism och dålig kvinnosyn. Jepp, det händer en hel del i denna bok, som ni ser.
Det jag gillar med Ahrnstedts böcker är att både kvinnorna och männen är självständiga och behöver egentligen inte varandra för att "överleva" (även om Stella är i något av en knipa, eller sju, när hon först kommer till Laholm). Jag gillar också att kvinnorna tillåts vara både kompetenta och ha brister, precis som männen. Jag älskar Stellas kompetens i denna bok. Visst, hon målas upp som en storstadsbrutta med förkärlek till märkesaccessoarer först, men hon är inte rädd för att bli smutsig och hon är otrolig kreativ och har ett väldigt driv när hon väl sätter igång.
Vad har jag problem med då? Kanske inget massivt, men det var tillräckligt störande för att det skulle påverka upplevelsen för mig. Dels är jag olidligt trött på böcker där upprepning är en del av berättandet. Det är klart att jag inte vill att ett problem bara ska talas om en gång och sedan släppas tills det är löst, men nu är det ju så att jag faktiskt läser boken - jag vet garanterat om vad karaktärerna går och grubblar på. Jag behöver inte påminnas varannan paragraf eller så fort de börjar grubbla - inte om jag inte får veta mer om bekymret. Något jag stöter på i många böcker, inte bara denna.
Men vad mer var att även om denna bok tar upp många viktiga ämnen, är den också lite väl övertydlig. Ytterligare en gång blev jag påmind vid varje hörn om alla viktiga frågor.
En del karaktärer är också överdrivna, som parodier på vissa karaktärstyper.
Men det som inte fungerade för mig var helt enkelt bristen på engagemang som boken kunde klämma ur mig. Jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som skulle hända med någon av karaktärerna, vilket är riktigt tråkigt, då jag gillade både Stella och Thor.
3 av 5 Louis Vuitton-accessoarer
/ Denise
Kommentarer
Skicka en kommentar