Rambling Writer and Reader

“Jess!” Jag vänder mig om, känner hur regnet rinner ned längs ryggen. Så ser jag Liam stå hukad under ett paraply, bredvid porten till lägenhetshuset. Mitt leende är en egen varelse, som dyker upp utan min tillåtelse. Det är bara så jäkla härligt ute i det varma sommarregnet och att se min favoritkollega ökar bara känslan av nöjd lycka. “Hej!” ropar jag tillbaka och vinkar. “Vad gör du ute i regnet?” Jag sträcker ut armarna och ler stort. “Njuter!” Han skrattar till förvånat. “Ska du inte komma in en stund? Få en paus från vätan?” Jag rycker på axlarna och går emot honom. Mina gympaskor klafsar glatt när jag sätter ner fötterna. En blixt lyser upp himlen när jag är framme hos honom. Han har mörka, lågt sittande shorts och en löst sittande t-shirt. Håret är rufsigt, som om det precis torkat från duschen eller han precis kommit från sängen. “Jag har inget emot den och jag kommer bara droppa på golvet om jag går in nu.” Han tar ett steg mot mig, så att jag står under det stora par