Författare: Lizette EdfeldtTitel: Brännmärkt
Serie: Imperiet
Förlag: Modernista
Genre: Dystopi
Länkar: Bokus / Adlibris / Goodreads
På Instagram pågår just nu ett ReadAThon i form av @fantastikathon, som har för avsikt att få en att läsa mer svensk fantastik. Vilket ju är toppen, för jag vill läsa mer av svenska författare. Och här är jag nu, med min tredje utlästa bok (eller ja, andra utlästa, då den tredje var en novell, men detaljer) och jag är så positivt överraskad.
Brännmärkt fångade mitt intresse redan när den kom ut, men då var jag trött på dystopier och läste väldigt lite svensk litteratur. På beskrivningen lät den som en intrigfylld YA-dystopi, helt enkelt. Och det är vad den är. Jag tycker att boken kan mäta sig med de amerikanska YA-dystopierna som kräktes ut för några år sedan. Vi har en helt ny dystopisk värld, en överklass som styr med järnhand och flera underklasser som svälter. Hemligheter, familjen framför allt, dödlig vänskap, förbjuden kärlek. Precis det alla som tar upp en young adult-roman vill läsa.
Lite mer exakt då, vad gör denna bra? Tyvärr kan jag inte berätta riktigt vad den handlar utan att spoila för mycket, men Adeline är en Theta, alltså en lågrangare i en värld där rang är allt man är. Hon är impulsiv, medkännande och inte direkt nöjd med sitt liv. Inte för att hon skulle kunna tänka sig att byta bort det, men ändå. Hennes familj betyder allt, hennes systrar är det viktigaste. Men så händer något. Hennes impulsivitet tar överhanden, hon måste fly. Omständigheter tar henne till en plats där hon inte hör hemma, dit hon aldrig föreställt sig kunna komma, på en position en Theta skulle dödas för om det kom fram. Hon är rädd, men beslutsam. Hon ska ta reda på vad det är som pågår och hjälpa sin familj om det så är det sista hon gör. Och kanske, kanske, kommer isblå ögon att följa henne varje steg på vägen.
Även om jag har vissa trovärdighetsproblem med denna - som att ingen direkt misstänker henne för att vara någon annan, att hennes explosionsartade impulsivitet inte får henne att bestraffas - är detta en bra bok. Den är feministisk och inkluderande. Det finns inga begränsningar när det kommer till hudfärg, kön eller sexualitet - här är det rangen som styr, inget annat. Författaren använder hen regelbundet och huvudkaraktären får faktiskt mens (vilket påvisade ännu en gång hur olika det är för hög- och lågrangare. Den är också spännande och jag gillade hur Edfeldt visade, även om vi läsare förstod att saker var jäkligt fel, hur även en förtryckt person fortfarande kan tro på de lögner som förtryckt dem så länge. Hur Adeline sakta, sakta började förstå att något var fel, men inte förstod vad. Det var både frustrerande och bra gjort, som det ska vara.
Något som var mer frustrerande var Adelines ständiga svängar. Hennes humör, hennes längtan, hennes beslut. Ibland hängde man inte med riktigt i vad hon ville, tyckte eller kände. Hon är också spydig, dryg och stundtals arrogant, men det tyckte jag inte var ett problem. En kvinnlig huvudkaraktär behöver inte vara sympatisk jämt och det verkade i mångt och mycket vara en försvarsreaktion mitt i all osäkerhet.
Denna rekommenderas för alla som läser dystopier, som gillade Hungerspelen, The Selection och The Diabolic, som vill ha intriger, kamp, våld och blod.
4 av 5 amuletter
/ Denise
På Instagram pågår just nu ett ReadAThon i form av @fantastikathon, som har för avsikt att få en att läsa mer svensk fantastik. Vilket ju är toppen, för jag vill läsa mer av svenska författare. Och här är jag nu, med min tredje utlästa bok (eller ja, andra utlästa, då den tredje var en novell, men detaljer) och jag är så positivt överraskad.
Brännmärkt fångade mitt intresse redan när den kom ut, men då var jag trött på dystopier och läste väldigt lite svensk litteratur. På beskrivningen lät den som en intrigfylld YA-dystopi, helt enkelt. Och det är vad den är. Jag tycker att boken kan mäta sig med de amerikanska YA-dystopierna som kräktes ut för några år sedan. Vi har en helt ny dystopisk värld, en överklass som styr med järnhand och flera underklasser som svälter. Hemligheter, familjen framför allt, dödlig vänskap, förbjuden kärlek. Precis det alla som tar upp en young adult-roman vill läsa.
Lite mer exakt då, vad gör denna bra? Tyvärr kan jag inte berätta riktigt vad den handlar utan att spoila för mycket, men Adeline är en Theta, alltså en lågrangare i en värld där rang är allt man är. Hon är impulsiv, medkännande och inte direkt nöjd med sitt liv. Inte för att hon skulle kunna tänka sig att byta bort det, men ändå. Hennes familj betyder allt, hennes systrar är det viktigaste. Men så händer något. Hennes impulsivitet tar överhanden, hon måste fly. Omständigheter tar henne till en plats där hon inte hör hemma, dit hon aldrig föreställt sig kunna komma, på en position en Theta skulle dödas för om det kom fram. Hon är rädd, men beslutsam. Hon ska ta reda på vad det är som pågår och hjälpa sin familj om det så är det sista hon gör. Och kanske, kanske, kommer isblå ögon att följa henne varje steg på vägen.
Även om jag har vissa trovärdighetsproblem med denna - som att ingen direkt misstänker henne för att vara någon annan, att hennes explosionsartade impulsivitet inte får henne att bestraffas - är detta en bra bok. Den är feministisk och inkluderande. Det finns inga begränsningar när det kommer till hudfärg, kön eller sexualitet - här är det rangen som styr, inget annat. Författaren använder hen regelbundet och huvudkaraktären får faktiskt mens (vilket påvisade ännu en gång hur olika det är för hög- och lågrangare. Den är också spännande och jag gillade hur Edfeldt visade, även om vi läsare förstod att saker var jäkligt fel, hur även en förtryckt person fortfarande kan tro på de lögner som förtryckt dem så länge. Hur Adeline sakta, sakta började förstå att något var fel, men inte förstod vad. Det var både frustrerande och bra gjort, som det ska vara.
Något som var mer frustrerande var Adelines ständiga svängar. Hennes humör, hennes längtan, hennes beslut. Ibland hängde man inte med riktigt i vad hon ville, tyckte eller kände. Hon är också spydig, dryg och stundtals arrogant, men det tyckte jag inte var ett problem. En kvinnlig huvudkaraktär behöver inte vara sympatisk jämt och det verkade i mångt och mycket vara en försvarsreaktion mitt i all osäkerhet.
Denna rekommenderas för alla som läser dystopier, som gillade Hungerspelen, The Selection och The Diabolic, som vill ha intriger, kamp, våld och blod.
4 av 5 amuletter
/ Denise
Kommentarer
Skicka en kommentar