Författare: Annah Nozlin
Titel: Återfunnen
Förlag: Seraf förlag
Genre: Fantasy
Länkar: Bokus | Adlibris | Goodreads
Okej, för det första så fick jag chansen att läsa Återfunnen några dagar innan den släpptes, men jag har inte haft tid att recensera den förrän nu. Tack så mycket för chansen! Nu till mina tankar om denna bok!
Återfunnen cirkulerar runt Gabriella, Ella, vars farmor just dött, precis innan hon skulle berätta en hemlighet. Konstiga människor verkar dyka upp runt henne och hon vet inte riktigt vad hon ska tänka eller tro. Farmoderns syster kontaktar henne och berättar dom mest konstiga saker om livsöden och fraktioner, vilket gör henne ännu mer förvirrad. Vad ska hon tro på? Och vad vill dessa människor henne? Samtidigt spirar känslorna för en nära vän, som hon definitivt inte vill förlora, oavsett livsöden, mörkt och ljust, gott och ont. Parallellt med Ellas berättelse får vi också följa Karin, genom hennes dagbok som Ella läser, skriven för längesedan.
Vad tyckte jag då? Jag tyckte att denna bok hade potential att bli riktigt bra. Men det faller lite på att det faktiskt inte händer så mycket och det är inte så många dagar det handlar om. Vi blir presenterade för mycket - för Ella, ett fåtal av människorna i hennes liv, för Majvor och för Karin och Peter. Och för Emrik/Erik. Vi får veta om fraktionen, men det tar ett tag innan jag får riktigt koll på vad detta innebär och vad de faktiskt gör - varför är det så viktigt att hitta sin själsfrände och att fraktionen är hel? Även i slutet är jag inte helt hundra på varför och hur de motar bort De Mörka. I slutet händer det en massa saker, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att detta är en början, en presentation för det som komma skall. Jag tror att detta är ett av de få tillfällen då den andra boken skulle bli bättre än den första (om det kommer en andra bok).
Vad gillade jag med boken då? Jag gillade att varje person hade en egen, unik personlighet. Det känns som att Nozlin har lagt ner tid på att göra varje karaktär till sin egen. Jag gillar också dagboksinläggen och slutet gjorde mig ledsen - vilket så klart kanske inte räknas som bra, men poängen är att det fick mig att känna. Och, som sagt, jag gillar potentialen till något mer. Så mycket gömda och hintade möjligheter, som jag verkligen vill veta svaret på! Blir det ett triangeldrama? (Snälla inte). Kommer det vara reversibelt? (Ni vet vad jag menar). Vad kommer hon välja? Och kommer Gustav någonsin kunna laga mat utan att bränna ner något? Är det alltid hans fel eller är det någon annan som jävlas? Ge mig svar!
3.5 av 5 rosor
/ Denise
Titel: Återfunnen
Förlag: Seraf förlag
Genre: Fantasy
Länkar: Bokus | Adlibris | Goodreads
Okej, för det första så fick jag chansen att läsa Återfunnen några dagar innan den släpptes, men jag har inte haft tid att recensera den förrän nu. Tack så mycket för chansen! Nu till mina tankar om denna bok!
Återfunnen cirkulerar runt Gabriella, Ella, vars farmor just dött, precis innan hon skulle berätta en hemlighet. Konstiga människor verkar dyka upp runt henne och hon vet inte riktigt vad hon ska tänka eller tro. Farmoderns syster kontaktar henne och berättar dom mest konstiga saker om livsöden och fraktioner, vilket gör henne ännu mer förvirrad. Vad ska hon tro på? Och vad vill dessa människor henne? Samtidigt spirar känslorna för en nära vän, som hon definitivt inte vill förlora, oavsett livsöden, mörkt och ljust, gott och ont. Parallellt med Ellas berättelse får vi också följa Karin, genom hennes dagbok som Ella läser, skriven för längesedan.
Vad tyckte jag då? Jag tyckte att denna bok hade potential att bli riktigt bra. Men det faller lite på att det faktiskt inte händer så mycket och det är inte så många dagar det handlar om. Vi blir presenterade för mycket - för Ella, ett fåtal av människorna i hennes liv, för Majvor och för Karin och Peter. Och för Emrik/Erik. Vi får veta om fraktionen, men det tar ett tag innan jag får riktigt koll på vad detta innebär och vad de faktiskt gör - varför är det så viktigt att hitta sin själsfrände och att fraktionen är hel? Även i slutet är jag inte helt hundra på varför och hur de motar bort De Mörka. I slutet händer det en massa saker, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att detta är en början, en presentation för det som komma skall. Jag tror att detta är ett av de få tillfällen då den andra boken skulle bli bättre än den första (om det kommer en andra bok).
Vad gillade jag med boken då? Jag gillade att varje person hade en egen, unik personlighet. Det känns som att Nozlin har lagt ner tid på att göra varje karaktär till sin egen. Jag gillar också dagboksinläggen och slutet gjorde mig ledsen - vilket så klart kanske inte räknas som bra, men poängen är att det fick mig att känna. Och, som sagt, jag gillar potentialen till något mer. Så mycket gömda och hintade möjligheter, som jag verkligen vill veta svaret på! Blir det ett triangeldrama? (Snälla inte). Kommer det vara reversibelt? (Ni vet vad jag menar). Vad kommer hon välja? Och kommer Gustav någonsin kunna laga mat utan att bränna ner något? Är det alltid hans fel eller är det någon annan som jävlas? Ge mig svar!
3.5 av 5 rosor
/ Denise
Kommentarer
Skicka en kommentar